NANANANANANANANANA BATMAAAAN ;D

Dags nu.
Det jag vetat så länge, kommer hända.
Jag tar steget ner, ner från trappan. Börjar om.
Det är sjukt jobbigt. Sista steget.
Men jag måste göra det. Måste gå nerför hela trappan.
Börja om på nytt.
Jag har stått stilla så länge..
Inte flyttat mig ett dugg. Kanske bara närmare sista trappsteget.
Eller första, menar jag.
Jag börjar ju om.
Det svåraste är att börja. Att börja gå.
Att börja backa. Nerför trappan.
Jag är så feg. Allting blir ju nytt.
Men jag måste. Måste för mig själv.
Annars kommer jag aldrig orka gå upp igen.
Gå uppför trappan.
Men jag kommer sakna det. Alla de trappsteg jag gått uppför.
Kommer dom glömmas? Kommer mina framgångar bara glömmas, eller?
Allting vi gjort tillsammans, haha..
Gått upp för trappan.
Ni har hjälpt mig upp.
När jag bara velat gå ner igen och börja om, då har ni hjälpt mig upp igen.
Men nu kan ni inte hjälpa mig. Klockan är slagen.
Jag ger upp, men ändå inte. Visst jag börjar om.
Men jag ger inte upp helt. Det går inte.
Jag kan bara inte sluta gå, backa ner helt.
Börja på en annan trappa. Måste klara den här först.
Jag måste gå nerför. Jag måste börja om på nytt.
I samma trappa. Alltid samma.

Nytt år - nya möjligheter.
Nya motgångar, nya framgångar.
Nya bråk, nya vänner.
Nya liv, nya änglar.  
Nytt allt, helt enkelt. 



(c) Jag har skrivit allt själv. // Matilda 2010